Svenske backen gör succé i Norge: ”Jag är öppen för det mesta”

Inför säsongen 2012/2013 lämnade backen Victor Björkung Djurgårdens J20-lag för att testa vingarna i USA och juniorligan USHL. Men efter två motiga säsonger i juniorligan började han på college och Ohio State University. 

– Just då hade jag en advisor i USA som jag kände via min pappa som tyckte att jag skulle gå på college. Sommaren innan var jag över och spelade på showcase, då blev jag scoutad av några skolor och till slut fick jag ett erbjudande. 

Men det blev bara 37 matcher och sju poäng innan Victor Björkung valde att flytta hem till Sverige igen. 

– Poängen trillade inte in, men jag lärde mig väldigt mycket. Inför mitt andra år stod jag för ett val om jag ville satsa på hockeyn eller plugga. Då kände jag att skolan blev lite mycket och tog för mycket tid. Den tiden jag spenderade på skolan ville jag hellre lägga på hockeyn, säger han.

Då tog han kontakt med den svenske agenten Christian Sjögren (har nu mer Anton-Olaf Borvik) som fixade ett tryoutkontrakt i allsvenskan. 

– Han (Christian) hjälpte mig att få ett tryoutkontrakt i Timrå. När jag kom dit i augusti stod mellan mig och en annan kille och det slutade med att jag fick kontrakt. 

Men i takt med att Timrå fick tillbaka skadade spelare fanns det inte längre någon plats för honom och i stället hamnade han i Pantern, där han spelade säsongen ut. 

Via sin tränare i Pantern fick han kontrakt med det danska bottenlaget Hvidovre och redan under första säsongen i Danmark vann han den interna poängligan med 31 poäng på 44 matcher. 

– Det gick jättebra där. Coachen trodde väldigt mycket på mig och jag fick utveckla mitt offensiva spel väldigt mycket. Det var ett bra val för mig och jag gjorde ganska mycket poäng. 

Björkung i Pantern-dressen. Foto: Bildbyrån

Via succén i Danmark hamnade han i norska Frisk Asker, där han just nu gör stor succé. På 44 matcher står backen noterad för 36 poäng och +21 i plus/minus statistiken. 

– Det har rullat på väldigt bra. Jag får spela mycket powerplay och spelar i alla spelformer. Tränarna ger mig stort förtroende och jag trivs väldigt bra, säger han. 

Du fick vara med och vinna guld redan första säsongen också. 

– Det var det sjukaste jag varit med om. Vi kom femma i serien och kände att, tar vi oss förbi kvartsfinal så blir det väl inte så mycket mer än så. Vi hade väl torskat ganska många matcher mot de här bättre lagen i serien och fick Lillehammer redan i första gången, de var ligans bästa hemmalag. Det kändes som att de hade ett övertag, men det slutade med att matchserien gick till sju matcher och vi vann alla våra bortamatcher.

– Sen fick vi Vålerengen i semin, som vi hade noll vinster mot i serien.  Vi kände att vi kom in från en tuffare matchserie än dem, de rullade över sitt motstånd ganska enkelt i första omgången. När vi vann den matchserien med 4–2 så kände vi att oavsett hur det går i finalen har vi lyckats bra. Vi gick in utan press i finalspelet och vann, alla köpte sina roller till 100 procent. När vi vann match sex på hemmaplan i en fullsatt hall, det övertidsmålet kommer jag aldrig glömma. Jag grät floder efter att vi vann, man var så nervös under hela matchserien.

Nu hoppas han att succén ska öppna dörrar såväl i Sverige som utomlands. 

– Jag är öppen till det mesta. Just nu har jag ett år kvar på kontraktet här, men jag har klausuler om det skulle dyka upp rätt saker. Just nu trivs jag väldigt bra och jag har ingen som helst stress att komma någon annanstans. Jag tar det vecka för vecka och tänker inte så mycket på min framtid, säger han och fortsätter:

– Jag har haft en tendens att åka runt och tänka på saker som kanske är i framtiden. Jag försöker mest fokusera på det som händer nu och det har hjälpt mig att prestera. Självklart är jag öppen för att komma hem, men jag vill alltid uppåt. Om det blir Europa eller hemma i Sverige återstår att se.