"Många är avundsjuka"

Lika fort som Niklas Sundblad snackar, lika fort och intensivt vill han att hans spelare ska jobba. Örebro gick på is i juli och var först av alla SHL-klubbar. Sundblad, som har coachat Ingolstadt till mästartiteln i tyska ligan DEL, men som också har fått kicken från storklubben Köln, har dragit sina slutsatser av hur man bäst förbereder ett lag för en lång hockeysäsong.

Därför fick Örebrospelarna slita stenhårt i somras, måndag till fredag, klockan åtta till fyra, i en och en halv månad.

– Fördelen är att man får längre tid att förbereda sig, när man går ut tidigt. Man kan undvika mycket ljumskskador och vi har knappt haft några skador i laget i år. Upplägget har jag fått från när jag spelade i Finland (TPS) med rysk tränare (Vladimir Jurzinov). Då gick vi på is den 1 juli och började köra. Det var extremt tidigt, hehe. Jag tycker det är bra. Det kan vara en fara att hålla sig borta för länge från issäsongen. Jämför man med tyska Bundesliga så är det inte så att man slutar sparka på en fotboll i fyra-fem månader. Jag tror det är viktigt att hålla i gång issäsongen lite längre, säger den 44-årige stockholmaren.

Örebro började också SHL starkt. Laget är bottentippat av många utifrån. Inför omstarten av SHL på tisdag ligger Örebro på den tionde och sista slutspelsplatsen.

– Vi har satt vår spelidé och vi har spelat bra ishockey under hösten. Nu har vi förlorat de sista fyra matcherna så vi tappar lite placeringar, men har en match mindre spelad. Jag tycker vi har gjort det bra. Det är mycket som är positivt. Vi har haft bra målvaktsspel, släppt in lite baklängesmål och har haft bra penalty kill. Vi kommer att jobba vidare.

Petade profiler

Niklas Sundblad har tagit en del obekväma beslut under hösten och bland annat petat profiler som Johan Wiklander och Kalle Olsson.

– Man får vara rak och säga som det är. Vi har 16 forwards i laget, vi var 17 ett tag. Man får vara tydligt i kommunikationen och säga varför de inte spelar. Så är det. Det är svårt att få in 16 forwards och att alla ska spela lika mycket, säger han utan omsvep.

Sundblad passade på att spana in en av Tre Kronors träningar när landslaget hälsade på i Behrn arena. Landskampen mot Tjeckien blev utsåld, 5 500 åskådare. Det var nästan som när Örebro lirar SHL-hockey. Laget ses i snitt av 5 148 åskådare, vilket ger SHL:s högsta beläggningsgrad på 93,6 procent.

Ett skönt stöd att ha i ryggen.

– Vi har en fin arena som ligger mitt i stan och vi har slutsålt i varje match. Det är säkert många klubbar som är avundsjuka på det. Det är kanon för oss.

Men det finns också sådant som andra klubbar har och som Örebro saknar.

Det saknas i Örebro

– Mera pengar, haha. Vi hade lite finansiella problem här. Men det händer väl i alla klubbar, och då får man gå i genom ett stålbad. Det kan vara till fördel för en klubb också. Man sparar in på mycket kostnader och tittar vart alla pengar tar vägen, och börjar bygga om från botten igen. Det var vad Örebro fick göra. Det behöver inte vara någon nackdel, säger Sundblad och pepprar på i snacket.

– Alla klubbar är olika. Det gäller att hitta sin identitet. Vi vill vara ett hårt arbetande lag, vara ettriga, åka mycket skridskor och vara vältränade. Alla ska veta när de spelar mot Örebro, att nu blir det tufft. ”Det blir åka av i kväll”.

Niklas Sundblad var som forward en slitvarg. Från AIK tog han klivet till Calgarys organisation och han nosade på NHL. Tillbaka i Europa spelade han för TPS i Åbo och Malmö Redhawks. Och 1997 spelade han VM-final med Tre Kronor mot Kanada och fick ett VM-silver. Karriären avslutades med ett par matcher med AIK i hockeyallsvenskan 2008/2009.

– Jag var kanske inte världens bästa skridskoåkare, utan mer en som kämpade, haha. Nu är hockeyn ännu snabbare. Nu ska man ligga på och pressa motståndarna. Det är dit vi vill komma. Vara som bålgetingar på motståndarna.

Sundblad är gift med en tyska och de har ett hus kvar i Köln. Barnen, 19 och 22 år gamla, studerar i Fredericton respektive Halifax i Kanada. Han är van vid storstäder, men säger att det finns mycket med Örebro att gilla.

– Jag trivs faktiskt jättebra i staden. Det är en lite mindre stad. Det är nära till allt. Det är en fin arena och bra publik. I och med att jag har bott i större städer, i Köln senaste åren, så är det ganska skönt att komma till en mindre stad där det är lättare att ta sig runt. Det är nära till träningarna och i stället för att sitta en timme i trafiken så har du fem minuter. Man sparar väldigt mycket tid på det om man ska vara ärlig.

"Alla vill väl till NHL"

Därför kan han lägga mycket energi och tid på sitt jobb som coach i Örebro. Frågan är vilka stora mål han har som tränare?

– Ja, det är att ta Örebro till slutspel. Menar du i tränarkarriären? Jag är faktiskt väldigt glad att vara i elitserien (SHL) just nu, så får man jobba därifrån. Man vet aldrig var det här slutar. Självklart vill väl alla tränare coacha i NHL, men jag tror det är ganska svårt för europeiska tränare att komma in i NHL. De har inte kommit till den nivån att de släpper in utländska tränare, riktigt. Jag trivs bra i Sverige!

Sundblad hyllar utvecklingen i SHL och tycker att det går åt rätt håll med svensk hockey.

– Det är kul att det kommer in mycket nya tränare. Utvecklingen går framåt enormt, med videos och individuell utveckling, men det är bra. Man ser att spelarna blir bättre och bättre och hockeyn blir snabbare.

Sedan gäller det att kunna hantera farten?

– Det är det som är saken. Spelsystem går egentligen ut på att pressa motståndaren till misstag. Det ska gå så fort att motståndaren gör misstag, sedan ska vi kapitalisera och göra mål på misstagen. Om man är skicklig, som Färjestad kan man säga, de hanterar många gånger motståndarens press, då har de framgång.

Budskapet är tydligt. Och hans assistent sedan många år, Petri Liimatainen, delar synen på den nutidens hockey.

– Vi känner varandra sedan länge. När jag var ung junior i AIK och kom upp i A-laget så var Petri där. Han tog hand om unga spelare, så jag har känt Petri sedan vi spelade i AIK. Vi har hållit kontakten i alla år och även spelat ihop i Malmö och Köln, och sedan har vi jobbat ihop som tränare. Vi har en bra relation, och jobbar bra ihop. Han är skicklig med backarna och jobbar individuellt med dem. Sedan har vi Niklas Eriksson också, som jobbar individuellt mycket med forwards. Det funkar riktigt bra, säger Sundblad.

– Självklart har vi diskussioner om hur vi ska göra vissa saker, men det är jättebra att ha någon som man verkligen känner bra. Det är både med- och motgångar i den här branschen. Eller hur? Jag tycker det är jättekul att hålla på med coachning på elitnivå. Det är en utmaning varje dag, säger Niklas Sundblad och återvänder till arbetet.