En del historier om de fruktansvärda inkilningsritualerna har hållits gömda i decennier, nedtystade av offer, lagkompisar och ledare. Samtidigt har Pernilla Wadebäck fått till sig nya vittnesmål som tyder på att de sadistiska ritualerna inte försvunnit inom svensk ishockey.
Jakob Karlsson, lagkapten i Vimmerbys A-lag i Hockeyettan, var en stor talang som liten. Som 16-åringen blev han antagen på hockeygymnasium och fick chansen att lira med HV71.
De var träningar och matcher sex dagar i veckan, och konkurrensen var stenhård. I laget fanns en kultur som gick ut på att förnedra varandra.
– Alla skulle raka håret, man skulle springa runt naken på stan och ja det fanns ju inslag som var långt ifrån okej, och som skulle kunna bli stora skandaler om det kommit ut, säger Karlsson i SR.
När pojkarna skulle flyttas från J18 till J20-laget var det först dags för ett mandomsprov.
– Stämningen som var, det var som om man tänkte på Ondskanfilmen, när han kryper ut där. Det var helt otroligt.
Första dagen efter första träningen med J20-laget utsattes Jakob för inkilningsritualen som kallades "grisen".
– Du är naken och så hade du suspensoar, pungskyddet. Så gick du ned på alla fyra och sedan står ju alla på sin plats med ett skridskoskydd. Så slår de med det, så blir det som en snärt, det blir ju hårt. Så kröp man ett varv runt alla och alla stod och slog allt vad det hade i rumpan.
Efteråt skulle man springa in i duschen.
– Jag kan minnas smärtan efteråt, rumpan var helt sönderslagen och det gjorde fruktansvärt ont. Det är liksom en ganska konstig grej med att de man umgås med och ens kompisar plötsligt ska slå en. Jag menar, är inte det liksom det lägsta som en i grupp gör? Det är höjden av förnedring liksom och att det är syftet någonstans.
Vuxna runt om visste vad som försiggick, men det var inte fören en spelare vägrade som ritualerna begravdes i HV71.
Tobias Stark, lektor i idrottsvetenskap, förklarar att det finns en rädsla för svaghet inom ishockeyn.
– Det finns en påtaglig rädsla för svaghet inom ishockeyn, man måste alltid vara stark, säger han.
Pernilla Wadebäck kontaktade HV71 som i ett mejl besvarade att de inte haft några problem vid inkilningar på flera år.
– Vi har inte haft problem med inkilningar de senaste åren, varken på herr, dam eller juniorsidan, skriver HV71 i ett mejlet.
Samtidigt har föräldrar till ishockeyspelare hört av sig om att mobbning och kränkningar fortsätter att förekomma bakom de stängda dörrarna till omklädningsrummen.
– Ungdomar på gränsen till vuxenvärlden, det är mycket testosteron i luften. Man söker identitet på olika sätt och vis, jag skulle inte säga att jag är förvånad alls, tvärtom är jag förvånad över att fler historier inte kommer fram, säger Stark.
Att det finns en tystnadskultur inom ishockeyn är Stark övertygad om.
– Jag har hört elitidrottspelare säga att de inte kan prata om vissa saker även efter karriären, för då betraktas man som svikare. Så visst finns det tystnadskultur i ishockeyn, absolut.
Tobias Stark, lektor i idrottsvetenskap vid Lunds universitet, förklarar att det finns en rädsla inom ishockeyn.
- Det finns en påtaglig rädsla för svaghet inom ishockeyn, man måste alltid vara stark, säger han.
Jakob Karlsson, lagkapten i Vimmerbys A-lag i hockeyettan, är
Allt på Hockeynews PLUS för bara 69kr. Skaffa PLUS. Säg upp när du vill.