Förre SHL-profilen om karriären, nya uppdraget och pappas bortgång: ”Blev för mycket”

SHL presenteras av BAUHAUS - bygger svensk hockey 

Forwarden Björn Svensson inledde sin karriär i Malmö och har sedan dess representerat flera SHL-klubbar, men mest känd är han kanske från sin tid i Timrå. Det blev totalt nio SHL-säsonger och två utlandssejourer, innan han valde att avsluta karriären i Pantern våren 2019. 

När vi träffar 33-åringen har det gått 20 dagar sedan han började sin nya anställning som player development manager för spelarfacket SICO. Han tar emot på kontoret i centrala Malmö och vi börjar sätta oss ner och prata om avslutet på karriären. 

– Jag började i Zagreb 18/19, men det stod väl inte riktigt rätt till där från dag ett så alla blev fria att gå i början på december. Men det blev jättebra ändå, jag flyttade hem till Malmö och såg fram emot att fortsätta spela. Tanken var att jag skulle fortsätta i Pantern, men det stod ju inte helt rätt till där heller, säger han med ett skratt innan han fortsätter:

– I och med att det blev konkurs så blev det ett annat val. Jag ville inte flytta från Malmö om jag skulle fortsätta spela och då blev det svårt att hitta något. Därför blev det som det blev. Jag känner mig ändå tillfreds med att ha gått vidare.

Är du nöjd med din karriär?

– Både ja och nej. Jag har haft jättekul i och med att jag kunnat leva på det. Det har ju varit en dröm sedan man var liten. Jag har kunnat leva min dröm och är tacksam över det, men sen är man tävlingsmänniska och man hade ju velat vinna ett SM-guld eller så. Alla de minnena och personerna man träffat inom hockeyn som lever kvar än idag är man jättetacksam för. 

Känner du att du fick det avslutet du ville?

– Man hade alltid kunnat avsluta på ett bättre sätt, men jag har också haft en skada som gjort att jag haft en inplanerad stelhandsoperation efter säsongen med Pantern. När den väl blev inbokad förstod jag att det inte skulle gå att fortsätta spela. Det har gjort att jag känt att det inte slutade abrupt, den har ju varit inplanerad länge. Det känns bra att ha gått vidare idag. 

Vilka är dina bästa minnen från karriären?

– Det är lite blandat. Vi hade några väldigt roliga år i Timrå där vi gick till slutspel, även om vi inte gick hela vägen. Det var ett gott gäng med många liknande personer. Jag var ju yngst tillsammans med några andra och vi hade en härlig grupp som gjorde det lätt att komma in i det. 

– Sen blev det lite hopp här och där, men min tid i Timrå står ut. Jag har alltid försökt ta med mig saker från varje ställe. Det finns positiva och negativa saker i alla klubbar. Tiden i Timrå och Malmö är nog den tid jag uppskattade mest.

Tröjan från tiden i Timrå hänger upphängd på väggen på kontoret i Malmö. Foto: Mattias Persson/HockeyNews.se.

Det har nu gått lite drygt ett år sedan han valde att lägga klubban på hyllan och det är ett år som kantats av funderingar, tankar och sorg. I januari gick hans pappa och tillika kände hockeyagenten Gunnar Svensson bort i cancer blott 64 år gammal – och tiden efter har varit tuff. 

– Han hade cancer även för ett par år sedan, men blev friskförklarad då. Man hade gjort den resan och sen så blev det en ny resa. Det var ett tufft år, han var inte hemma från april till i slutet på januari då han gick bort. Han har alltid sprungit, tränat och levt för hockeyn, så man hade svårt att se honom så svag. Situationen blev tuffare och tuffare och till slut gick det inte, säger han. 

Hur har du hanterat känslan av att han levt med en jobbig sjukdom?

– Man har nog förträngt eller inte velat inse det, utan har istället tänkt att vi kommer lösa det här. Vi fick inte något besked om att han har ett år eller sådär kvar, utan de sa bara att de var från fall till fall. Vi tänkte att det inte fanns någon som var tjurigare och att han kommer leva med det till hans går bort av naturliga orsaker. Det blev lite för mycket med rullstol och att inte kunna gå på toaletten själv, det blev för tufft för honom. 

Kände ni av kärleken från hockey-Sverige när han gick bort?

– Absolut. Han har varit väldigt kontroversiell och lite mindre omtyckt av många, men i slutändan tror jag att hockeyn för en tillsammans. Det märkte vi direkt. Hockeyvärlden är enorm men ändå så liten. Han har alltid haft ett brett kontaktnät och allt möjligt folk hörde av sig. 

Efter en tyngre tid rent personligt har Björn Svensson blicka framåt och i höstas började han ta tag i livet efter karriären. Funderingar var många kring vad han skulle syssla med, skulle han gå i pappa Gunnars fotspår och bli agent eller skulle han bli tränare? Nej, det blev något helt annat. 

– Jag fick möjligheten att börja jobba på FIL (Förändringar i livet) där jag fått hjälpa idrottare efter karriären. Med min bakgrund blev jag lite nischad mot ishockeyn. Jag började så smått att ta kontakt med hockeyspelare som är påväg att sluta i olika ligor och märkte att behovet är stort. På den vägen har vi även kommit i kontakt med SICO, så från första maj har jag börjat jobba där som player development manager. Nu hjälper jag medlemmarna i SHL och HockeyAllsvenskan. 

Har det kommit på tal att du och brorsan Magnus (Pääjärvi-Svensson) skulle ta över hans agentverksamhet någon gång?

– Gunnar pushade mig till att bli agent och jag har gått stegutbildningen för att bli certifierad agent av SICO. Men jag hoppade in på det här istället. Jag får inte bli agent eftersom jag är här, då blir det jäv. Om jag blir det i fortsättningen vet jag inte. Jag testar min egen väg just nu och vill se vart det leder. Jag har funderat på allt från tränare till sportchef, till agent eller även familjerådgivare. Men med det sagt är jag dock väldigt glad över var jag är idag. Jag vill känna mig fram. 

Lite mer specifikt, vad gör du?

– Jag hjälper spelarna med det som inte rör avtal eller försäkringar och så. Jag håller mig till studier och plugg och det som är utanför ishockeyn och livet som kommer efter karriären. Jag själv gjorde en sådan resa med hjälp av SICO och har fortsatt på den idag. Förhoppningsvis kan jag hjälpa flera hockeyspelare som inte riktigt vad vad de vill göra efter karriären. 

Är behovet stort, känner du?

– Ja, men det är jättestort. Vi ska försöka att komma ut till så många som möjligt. Det första de behöver veta är att de får hjälp och var de ska vända sig. Vi hjälper dem gärna. Det är allt i från att läsa upp gymnasiebetyg till mer avancerade saker på universitetet. Vi hjälper även dem som vill ha hjälp med andra saker utanför de här områdena. Vi försöker individanpassa och skräddarsy ett upplägg åt spelarna så att de är förberedda på livet efter karriären. 

Björn Svensson på kontoret hemma i Malmö, där han jobbar som konsult åt spelarfacket SICO. Foto: Mattias Persson/HockeyNews.se.

Det har funnits flera exempel på rika hockeyspelare som inte klarat av att ta steget ut från hockeyn och in i näringslivet, utan istället drabbats av depression eller beroendebeteende. Det är där Björn Svensson och SICO kommer in i bilden. 

– Det är en stor dröm för många att tjäna stora pengar, men även om de är ekonomiskt oberoende så vill de göra någonting efter. Det är ett stort pussel att lägga och där vill vi komma in som stöd och rådgivning. Vi har märkt att behovet varit stort. 

Vad har ni för ambition att ta fram för lösningar?

– Det viktiga är att de vet att de kan få hjälp. Vi försöker skräddarsy efter varje spelare. Vill de ha hjälp att bara läsa upp ett enstaka gymnasiebetyg så hjälper vi till med det. Vill de starta ett eget företag eller en varurärkesprofilierng så är vi där för dem. Är det någonting de efterfrågar och vi inte kan göra det just då så vill vi ta fram det. Vi ska försöka få med spelarna så mycket som möjligt. 

Nu efter karriären, då det finns mer tid hoppas han också kunna följa brodern Magnus Pääjärvi (till vardags i Lokomotiv Yaroslavl, KHL) lite mer. 

– Jag var över och såg han i Helsingfors i slutspelet. Men det har inte blivit någon resa till Ryssland ännu, det kanske blir kommande säsong. Jag har förstått hur häftigt Moskva är, även om Yaroslavl där han spelar inte är lika spännande, säger han. 

Har ni mycket kontakt?

– Ja, han skaffade ju bostad cirka en kilometer från där jag bor. Det blir mer och mer nu. Han är en enorm padelfantast, jag har väl inte riktigt köpt det helt. Vi pratas vid varje vecka i alla fall.

***

Gillade du artikeln? Värd en kaffe - för en månads läsning? Swisha till 123 529 7163.