Bisarra bytet: ”Vi hade slagit tillräckligt”

Leksand har haft en tung period med flera tappade poäng i slutskedet av matcherna. Mot Rögle förlorade man skotten med 8-3 i sista perioden och sköt bara ett skott första 17 minuterna. Men det andra skottet för perioden var när Jon Knuts föste in pucken i öppet mål och säkrade Leksands första trepoängare sedan 23 november.

När Knuts möter upp i Tegera arenas katakomber efter matchen får han påtalat för sig att han alltid är den som folk vill prata med i samband med förluster.
– Haha, alltid! “Sätt ord på det”, härmar han med tillgjord röst.

Ja, sätt ord på det här då.
– Vad säger man… skönt! Förlösande! Kul!

Man ser ju när något betyder mycket. Och du såg väldigt glad och lättad ut vid målet.
– Ja, och det ville jag visa också.

Var det viktigaste perioden i år?
– Vi har varit i den här sitsen ett par matchen. Vi har spelat bra hockey. Vi har varit i förarsätet men på något sätt lyckats slarva till det. Jag vet inte om vi är nära idag, men Rögle sätter ju en sista attack och man vill inte göra misstag, man vill vara på rätt sida och ha fem man framför sig. Vi blir liksom, passiva är kanske inte rätt ord, men de får mer övertag. De kan bygga på något och vi har inte så mycket att bygga på. Där har vi kanske lite att jobba på också, så det inte behöver bli såhär varje gång det är en tajt match. Men jag tycker inte de har så superfarliga chanser, förutom ribbskottet.

Du sa i pausintervjun att ”vi ska vinna den här ledningen, inte försvara den”.
– Sen sköt vi väl ett skott, från mittlinjen ungefär, innan 2-0.

Men det man måste göra där i tredje är väl det absolut svåraste. Inte fega ur, men heller inte göra något dumt?
– Så är det. Men det är väl innan det vi måste avgöra. Det är väl det som är lite signifikativt för oss. Vi har otroligt svårt att göra mål. Vi har chanser i första och också i andra. Vi hade behövt vinna en match med 5-1 eller 5-2. Det var ett tag sen. Men de här segrarna är ju desto skönare.

*Var det lite darrigt på klubban där när du åkte fram mot målet?*
Lagkamraten Anton Johansson som står i bakgrunden hör frågan och skrattar.

– Haha, jamen var ska jag skjuta ifrån då? Rödlinjen? Han låg fan mitt i linjen, jag letade och letade. Målet är stort när man är nära men när du är långt ifrån är det ganska litet. Och han var nära mig. Det var inte mycket att skjuta på. Men som den sniper man är lär man väl nästan vara i målgården för att göra mål, säger Knuts.

Sekvensen före målet var mycket ovanligt då hela tre stycken Rögle-klubbor gick sönder i samma byte.
– Vi hade slagit tillräckligt på dem fram till det, så det var väl meningen. Nä, men det var väl kanske vår tur idag då.